Linnea Lucia Engström

Det har hänt mycket nu på sistone! Varit i Sthlm 2 gånger, varit hos farmor och farfar, jobbat, tränat och förra helgen kom Paulina och hälsade på mig! Vi hade några fullbokade dagar så vi hann med mycket. Vi var i eksta, och på Fårö, badade i blå lagunen, badade i sigvalde med Kalle och Chanti, badade i tofta och var på 18-års fest hos Fanny. Det blev inte så mycket sömn så tänkte ta igen det dom här dagarna, men självklart så blir man inringd att jobba då. Men jag behöver pengar så jag ska inte klaga. Till slut måste ju kroppen vänja sig med lite sömn!

Puss

Vill inte vara själv med mina tankar. Dom äter upp mig inifrån och det gör ont i hela kroppen. Jag önskar jag kunde stänga av hjärnan och bara gå efter hjärtat, för det skulle leda mig till de personerna jag egentligen vill vara med och som får mig att må bra. Vissa är helt enkelt onda, inte alltid med flit men de inser inte när de sårar en annan person, inte ens den som de står närmast, och det skrämmer mig att det inte finns ett slut på det heller. Jag har beslut att fatta som nästan kväver mig. Egentligen vet jag vad som måste göras men det gör för ont. Den sortens smärta klarar jag inte av. Jag hoppas att ni inte har lika mycket tankar i huvudet utan kan sova utan problem. Jag ska försöka hitta tillbaka till den glada linnea igen, för jag vet att det suger att läsa sånna här deprimerande texter, men jag har en bit kvar. Det är inte lätt när en person drar ner mig i mörkret hela tiden..
Godnatt, puss på er fina vänner som finns för mig!

Sitter på båten just nu på väg mot Sthlm. Jag är så jäkla arg på det här havet emellan! Det är fan inte kul att ha halva sitt liv på Gotland och den andra halvan på andra sidan vattnet i Sthlm. Vissa tycker att jag borde vara glad för att jag kan välja var jag vill vara, och bara kan sticka när jag vill, men det är INTE kul att behöva välja mellan sina föräldrar. Hur jag än gör sårar jag nån, och jag har alltid bara halva mitt liv med mig. Jag måste lämna andra halvan bakom mig. Och tro mig, det är inte kul.
Jag önskar jag tillhörde en vanlig Svensson familj som bor på EN sida av vattnet. Såklart älskar jag min familj och vill inte byta bort det mot nånting annat, men det är sjukt jobbigt att alltid behöva vara ifrån halva familjen. Jag har aldrig alla samlade, eller ens i samma stadsdel eller socken. Så, som sagt. Jag hatar det här vattnet!! Ifall ni undrar. Ni får ha en trevlig fredagkväll, puss