Linnea Lucia Engström

Ikväll var bästa kvällen på väldigt länge. Precis en sån kväll jag behövde. När man kommer hem halv 4, även fast man varit nykter, vet man att man haft kul. Så nu har vi gjort upp planer inför hela sommaren, med start redan nästa vecka när det är stånga spelen. Är så taggad på det nu! Det som var lite komiskt var att jag sa till david och Erik tidigare ikväll att jag aldrig kört på något djur vilket är rätt konstigt eftersom jag haft körkort i 3,5 år nu, och nu på vägen hem gör jag min första roadkill, en stor fågeljävel. Vad fan är oddsen? Bara för jag sa det till dom haha. Nej nu måste jag försöka sova några timmar så jag orkar med morgondagen också. Godnatt

Nu har jag haft några bra kvällar och kommer få en rolig helg, så allt börjar bli stabilare igen. Folk säger att jag är stark, så jag måste bara inse det själv också. Det som inte dödar en stärker en, så jag borde vara riktigt stark efter allt jag har fått gå igenom. Allt händer av en anledning, det vet jag. Och i tuffa tider får man se vilka som är ens riktiga vänner, vilket har varit väldigt tydligt nu. Så nu är det nya tider, med en lång sommar som väntar. Är så taggad! På söndag kommer Ronja hem från Tyskland med all min alkohol så det ser man fram emot också. Och ikväll blir det lite återförening med dom jag spenderade typ varje helg med förra våren. Så skönt att man har fullt upp.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva här igen. När jag stängde ner bloggen tänkte jag att det skulle vara föralltid. Men sen ändrar sig saker. Jag har inte haft behovet av att skriva, men nu har som sagt saker ändrats. För ett år hade jag aldrig kunnat ens drömma om att sitta i den här sitsen jag är i nu. En jävla mardröm som vägrar ta slut. Jag hade allt, men ville inte ha det? Jag vände upp och ner på mitt eget liv.

Jag lever, men ändå inte. Försöker ta varje dag som den kommer, med hopp om att bättre tider väntar. Allting händer av en anledning, men jag har väldigt svårt att se anledningar till något av det som hänt på sistone. Såhär mycket kaos har jag aldrig upplevt, och kommer nog aldrig uppleva igen. Hade det kommit en sak i taget hade jag kunnat handskas med det, men nu kom allting som en smäll i ansiktet och jag föll raklång. Så nu handlar varje dag om att resa sig lite högre upp än dagen innan. Vissa personer gör det lättare, hjälper mig att bära allt tungt på mina axlar. Och ni är guld värda. Utan er hade jag aldrig tagit mig upp.

Kärlek till er