Linnea Lucia Engström

Jag har knappt några ord. Mitt hjärta slår och mina lungor andas, men jag vet knappt varför. Jag har några ljusglimtar i mitt liv, några som håller mig kvar. Men vissa fortsätter att dra ner mig i mörkret, som jag trodde egentligen skulle stötta mig dag och natt. Människor fortsätter överraska en, det finns aldrig ett slut på det här. Jag är så trött på allting. Kan ens Sthlm rädda mig fortfarande? Eller har mitt hjärta krossats i för många delar? Jag vet inte.